Knäskålssenan är utsatt för höga belastningar i många idrotter. Detta gäller inte minst idrotter där löpning och hopp ingår. Skada på övre delen av knäskålssenan kallas ofta hopparknä, eftersom skadan är vanlig bland höjd-, längd- och trestegshoppare. Dessutom är skadan vanlig inom bollidrotter som fotboll, handboll, volleyboll, basketboll och innebandy. Hopparknä är en överbelastningsskada av samma karaktär som långvariga hälsenebesvär, det vill säga möjligtvis en kort period av inflammation precis i början i övre delen av senan, som sedan åtföljs av problem – ofta långvariga – med ärrbildning. Kronisk inflammation är alltså en felaktig term och behandling för kronisk inflammation är inte rätta vägen.

Tendinos, det vill säga degenerativa förändringar som ger knäskålssenan sämre egenskaper, oftast i det övre fästet in mot knäskålen, är en bakomliggande orsak. Skadan ger oftast relativt måttliga symptom i början, men besvären ökar allt eftersom. Idrottsutövaren kan ofta fortsätta med sin aktivitet trots smärta, men det leder vanligen till långdragna och svårbehandlade besvär. Ibland kan undersökaren se en större eller mindre bristning på knäskålssenan, till exempel vid noggrann radiologisk undersökning med ultraljud eller magnetkamera. Symptomen varierar inte bara på grund av bristningens storlek och storleken på tendinosförändringen i senan, utan även beroende på den belastning senan utsätts för under träning och den tid som gått sedan skadan uppstod. Obehandlad smärta leder i regel till nedsatt funktion och att idrottsutövaren så småningom måste avsluta sin aktivitet.

Skademekanism vid hopparknä

Överbelastning beror ofta på de mycket höga belastningar som uppstår i senan vid växelvis excentrisk-koncentrisk belastning, till exempel vid hopp och löpning. Mycket sällan är ett direkt slag mot knät en anledning till problemet. Skadan förvärras om idrottsutövaren inte lyssnar till kroppens varningssignaler. Det är bättre att söka hjälp i tid än att vänta länge.