Skademekanism

Smärtande plantarfascia eller hälsporre, som är en benämning som ofta vållar viss förvirring i litteraturen, är en typisk överbelastningsskada i senspegeln under foten (bild 4.16). Plantarfascian utgör en del av det längsgående fotvalvet. Skadan/besvären anses vanligare hos personer med högt fotvalv, men även de som är plattfotade drabbas.

Överbelastning från framför allt löpning och/eller hopp ger upprepade smärre partiella rupturer (delbristningar) med kortvariga inflammationer i den inre (mediala) delen av plantarfascians infästning på hälbenet. Detta orsakar ett smärttillstånd som obehandlat kan övergå till långvariga besvär med ärrbildning.

Behandling

Personer med smärtande plantarfascia bör behandlas med successivt stegrad rehabilitering enligt programmet för hälsenebesvär (se sidan 124). En inventering av inre och yttre faktorer, exempelvis fotfelställning, hårda skor, träningsdosering och underlag, bör ske. Samtliga yttre faktorer bör justeras.

Det är viktigt att eliminera riskfyllda moment i träningen, till exempel tunga lyft, hög belastning i samband med löp- och hoppövningar, lång löpdistans, hög fart och hårt underlag. Även löpning på framfoten/tårna bör undvikas och träning som innehåller mycket stopp, start och riktningsförändring bör minimeras. Hoppträning bör utgå. När yttre faktorer är justerade påbörjas ett systematiskt och successivt stegrat uppbyggnadsprogram. Korrektion av fotfelställning med inlägg rekommenderas, speciellt om fotvalvet är antingen ovanligt högt eller ovanligt lågt. I vissa fall ger inflammationshämmande medel god effekt i det akuta skedet.

Kortisoninjektion ger ibland ett gott och bestående resultat. Totalruptur av plantarfascian har dock beskrivits efter kortisoninjektion. I sällsynta fall kan operation vara aktuell med delning av den inre (mediala) delen av plantarfascian. Resultatet är i regel gott.