Axel

Axelleden är kroppens rörligaste led. Detta är möjligt genom dess konstruktion – anatomi. Leden har en liten ledskål och förhållandevis stort ledhuvud. Detta gör leden relativt instabil i jämförelse med kroppens övriga leder och därav är detta den led som lättast ”hoppar ur led” – luxerar. Övriga vävnader i axeln är därför väldigt viktiga för axelledens stabilitet.

I axelleden möts överarmsbenet och skulderbladet. Axelleden är en kulled och kan röras i tre plan. Man kan därför pendla med armen framåt och bakåt, föra den in eller ut från kroppen ända upp över huvudet samt rotera den.

Axelleden stabiliseras av fyra korta muskler (rotatorcuffen), ledband och ledkapsel. Rotatorcuffens muskler och dess senor styr rörelse av överarmen och då armen lyfts upp glider dessa senor under ett ”tak” i axelleden. Taket består av akromion (ett benutskott) samt det stumma ligamentet coracoakromialis. För att denna glidning skall bli så smidig och friktionsfri som möjligt ligger en slemsäck (bursa) mellan senorna och ”taket”. Runt hela axelns ledskål förstärks stabiliteten av en så kallad ledläpp(labrum) som förhindrar ledhuvudet att glida ur led framåt.

Skuldrans rörelser sker inte bara i axelleden, utan även i nyckelbenets leder och tack vare att skulderbladet kan röras. Om inte skulderbladet rörs kan man inte lyfta armen ovanför huvudet.

Axelledens ledkapsel och ledband är ganska slappa. Dessutom är ledpannan inte så djup. Därför kan ledhuvudet relativt lätt glida ur ledpannan. Man säger att leden luxerar eller hoppar ur led.